Känns ibland som att jag har för få vänner,
ingen att umgås med.
Hur kan det kännas så?
Varför känns det ibland som att det
är jag som måste ligga i för att få kontakt, för att få ett hej?
Kanske är det ingen som egentligen vill umgås med mig,
dom gör det bara för att jag hör av mig..
så känns det ibland, sällan men ändå.
Jag ordnar och donar och ringer, mejlar och skickar men ingenting tillbaks.
Jag vet att det inte är helt sant men så känns det
ibland och nu talar jag om känslor.
När jag bodde i ett fjärran land så fick jag sällan ett kort,
ett samtal, ett mejl, det sårade mig.
Så nu försöker jag göra samma sak, bara ägna mig åt det
som är närmast och inte runtomkring, det är svårt för jag är inte sån.
Jag försöker ibland tänka att alla har fullt upp med sitt och har inte
tid med mig och det får väl vara okej men det gör ändå ont ibland.
Säger inte  du hej säger inte jag hej och då blir det inget hej.
Fast man är vänner ändå även fast tiden rinner iväg och utrymmet växer.
Det finns bara tid för det som är närmast och runtomkring har vi inte lust med för då blir kraven så många fler.