Min händer är ständigt kalla
mina ögon brinner av feberns värme
inte ska väl jag, kan jag, hur gör jag?
när vet man att det man känner är på riktgit?
Att det är sant?
Man ska följa sina känslor.
men hur vet jag att det är rätt
och ingen övergående fas?
Kanske behöver jag hålla ut lite till, kämpa på lite mer..
Hur gör man när det känns som att att världens
tyngd ligger på ens axlar?
När trycket över bröstet kväver mina andetag
och jag inte längre kan tänka klart?
hur vet jag då att mina beslut är rätt och inte
bara panikens enkla väg ut?
Jag är rädd för att ge upp.. för att vara misslyckad.
Kan det ses som en styrka att hoppa från det ena till det
andra.. Är det modigt?
Att inte stanna kvar i samma hamsterhjul som ger en
magont och panikångest?

Är det okej att gömma sig under täcket och
kolla på Disney hela dagarna?
Får jag lov att glömma vardagens trisstes..
bara vara utan ansvar..
Jag vill ha den brinnande lusten, motivationen
kliandes under mina fingertoppar..
Helst av allt vill jag bara känna mig nöjd, tillfredställd,
inte alltid gå runt och undra:
Finns det något bättre, något mer givande, något som
passar mig ännu mer...