hur kan det alltid bli så här?
Jag som hade dagen utstakad så ändå hamnar jag här utan ha gjort näst intill inget..
Bad ju tillochmed om att få komma senare idag så att jag har två timmar extra att plugga på.
Så typiskt mig att aldrig vara ordentilig.
Jag kan nog helt enkelt inte.
Kanske lika bra att sluta försöka?
Ska satsa på att jobba med nåt där jag kan flumma..
konstänar kanske?
he he bara att sätta igång nu då..
Är en drömmare... hur förtränger man sina drömmar
och satsar på verkligheten?

sömn
sömnsömnsömnsömn
sömnsömn
vad ska man göra med all sömn

sömnsömnsömn
ska jag sova bort mina dagar?

sömn gör mig sömnlös
sömn gör mig ambivalent
sömn gör att jag förtränger
förstorar, förstör

sömnsömnsömn
all denna sömn
sömn lämnar mig ensam kvar
sömn tränger undan allt som är verkligt
sömnsömnsömn
ger mig allt jag vill ha
sömnsömnsömn
kom och inslut mig

Öppnade ögonen och fann att hela världen var bakvänd..
var är jag och hur hamnade jag här.. vänder lite på mig och känner
värmen från en tungt sovande kropp brevid mig..
Hur gick det här till och hur mycket fick jag i mig igår?
Fick jag aldrig nog, sa jag aldrig stopp?
Sträcker lite på mig och känner att min kropp känns anorlunda,
huvudet snurrar och magen känns svullen..
Vad gör jag nu.. Vill bara blunda och sova i en evighet.
Reser mig upp och sätter fötterna på det kalla golvet.
Hur fan tar jag mig här ifrån?
Den sovande manskroppen ligger orörlig på sängen och
jag hör hans djupa andetag.. inte kommer han vakna på ett tag.
kan jag bara smyga mig ut, glömma allt som hänt..
Vad det nu är som har hänt?
Minnet från i går kommer tillbaka stötvis och jag känner ångesten
komma smygande...
Jag lägger mig ner igen på sängen, vill bara blunda en stund..
När jag öppnar ögnen igen så drar jag en suck av lättnad
det var bara drömmar, jag är hemma igen i min säng och jag är
glad att jag sa nej när jag inte ville mer...

flum flum jag är bakis och skaakis

Om du försöker
så ska jag visa dig en bit av himlen
som jag gömmer i min hand

om du önskar tillräckligt hårt
lovar jag att det du vill ha
finns i min famn

spara dina tårar
här finns
bara lycka för dig

lova mig att vi
för alltid ska
omfamna varandra,
sjunka in i varandras andetag,
och aldrig mer känna
den  där saknaden
som aldrig förklaras
som bara finns där
under ytan
som ett hånande leende
jag orkar inte längre vara söt

du förstod aldrig mig
du trodde jag var nån annan
en som följde i dina vågor

kom inte hit
kom inte nära
jag tror inte
på det som kallas
evig kärlek

jag är förvirrad
men jag har aldrig varit så här klarsynt
nu vet jag ad som händer
nu har jag kontroll
jag överlever allt ni kastar åt mig
låt mig inte stå i vägn för ert hat

jag kommer leva för alltid!

Nu är det slutet på början,
vi sliter våra kroppar
för sedlar märkta av blod.

Smärta, tårar och tomma skrik.
Vi plågas i tysthet,
sakta bryter dom vår
motståndskraft ner.

Folk förblindas av
lovord och falsk förtrolighet,
litar du på oss, litar vi på dig.

Jobbar ni mer, lite mer,
(även om muskler ömmar)
lovar vi er att vi stannar
här för er.
Om inte för evigt
så iallafall ett par år till.

Hot om förflyttning,
skrämmer.
Vi fortsätter jobba i tysthet
för blodspengar,
märkta av våra smärtor

De hotar, de skäller,
de inskränker på vår frihet.
Jag ser mina dagar, mina sorger,
rulla förbi i ett allt högre tempo.
De pressar våra kroppar,
till inget motstånd finns kvar.

Vad ska du göra?
Varför vill du vara hemma?
Sjuk? Här är ingen sjuk,
kom in dina arbetskamrater
behöver dig!

Vi är ett team,
vi måste ställa upp för varandra.
annars flyttar de utomalnds.
Där arbetskraften är billig,
där ingen står uppför arbetarna
där vi kan utnyttja, förtrycka och
förkasta i tysthet.
En arbetsgivares utopi.

Vi går tillsammans,
hand i hand,
hjälper varandra mot vägen
till vår undergång.
Med vår tysthet.
Med vår rädsla.

Baktalar vår egna,
hon är hemma och glider,
tror att hon är sjuk.
Hon vill bara slippa jobba.
Men jag då?
jag mår inte heller bra!
Men det stoppar inte mig från
att arbeta (ihjäl mig)!
jag ställer upp,
jag är inte en svikare!

Ingen vet längre sina rättigheter.
(var gömmer det sig, det förr så starka facket?)
Här byts personal ut
som cheferna byter underkläder.
Vi är bara siffror på ett papper,
en parantes i deras strävan mot
vår likgiltighet.

De ser inte människan bakom,
sprider falska rykten
om hederligt folk.
Skulle vi medvetet sabotera?
Vem drabbar det, om inte vi själva?
hur kan de nedlåta sig så
att tro att vi är sämre än de?

Här växer sig misstron starkare,
här ökar klyftorna
allt mer för var dag.

De föder vårt hat med
deras nedlåtande blickar.

Vi är hederligt folk
som vill göra ett bra jobb.
Vi vill vara stolta över det liv vi valt,
över det vi utträttar vid löpande band
var dag.

Vad får vi för respekt,
när de inskränker vår frihet,
vår rätt att känna värdighet,
stolthet och delaktighet
i vårt arbete?

När de är vi som gör produkten
som fyller deras plånböcker.

Vart tog respekten för varandra vägen?
De fördummar oss med sina medtoder,
nedskärningar och omorganisationer.

Underbara är
alla de gula höstlöv som ligger i drösor
jag sparkar på dom som ett
barn i glädjerus

mitt i allt mörker
kommer spänningen
smygande
som små ilningar
längs ryggraden

planer som smids
tankar som vävs samman
till ett spännande äventyr

nu är jag redo
för allt igen

tack min söta vän
som påminde mig
att livet är inte roligare
än vad man gör det

Jag orkar inte mer

lever mitt liv i 110
stiger upp
när mörkret är som svartast
går till skolan
använder hjärnan på högvarv
8 timmar om dagen
sätter mig på bussen
somnar av utmattning

kommer hem
och känner att jag helst
av allt bara vill gömma mig
under täcket
och försvinna
utplåna mig själv
från måsten och förväntningar

men tvingar mig själv att
sticka och träna
för en sund och stark kropp
det ska man ha
och då måste man
träna tre gånger i veckan
minst

sen kommer jag
hem där skolarbetet väntar
fast jag bara vill gömma mig
under en filt i soffan

lagar mat för att spara på pengarna
riktig mat
utan smör eller grädde
för man vill ju inte lägga på sig
ett kilo eller två

då kan man upplevas som lat
som en som inte bryr sig
som bara vräker i sig allt
och som har mage att stå
emot alla sjuka förväntningar

sen måste jag gå och lägga mig
för åtta timmars sömn
är det man behöver
säger dom
för att vara
pigg och fräsch

helst vill jag bara krypa
in i mina kärleks
famnar
spendera nätterna
tillsammans
med passionens sötma

när helgerna kommer
alldeles för sällan
det är då man ska klämma in
vilan, vännerna,
glöm inte träningen
och skolarbetet
helst ska man vara ute
på krogen både
fredag och lördag

för man vill ju inte missa
chansen att träffa ödet
han ska tydligen
finnas där ute
man måste våga ge sig ut där
i svängen

det är viktigt att man
lever sitt liv till fullo
tar vara på varje chans

men helst av allt vill jag bara
vända mig om och somna om

vakna upp i en värld
utan alla förväntningar
och måsten

varför måste det alltid vara
på alla andras sätt

kan inte jag få vara rätt nångång
jag vill bara vända mig och somna om

nu ska jag hem till dig
min vän
natten har sakta smugit sig på
och det är nu dags
för mig att
bege mig till andra sidan
andra sidan bron
 
där du finns min vän

vi ska pimpla vin och
filosofera om stunder
som är svåra att greppa

på andra sidan bron
gömmer sig så
fina människor
som jag inte längre
känner

bortkastade stunder
som jag inte längre
orkar minnas

förlåt min vän
mina tankar driftade från dig
till pojkar som lurar
och flickor som fejkar
kärlek

men jag är snart på väg hem
til dig

kolet är packat
tobaken likaså

besos