Nu är det slutet på början,
vi sliter våra kroppar
för sedlar märkta av blod.

Smärta, tårar och tomma skrik.
Vi plågas i tysthet,
sakta bryter dom vår
motståndskraft ner.

Folk förblindas av
lovord och falsk förtrolighet,
litar du på oss, litar vi på dig.

Jobbar ni mer, lite mer,
(även om muskler ömmar)
lovar vi er att vi stannar
här för er.
Om inte för evigt
så iallafall ett par år till.

Hot om förflyttning,
skrämmer.
Vi fortsätter jobba i tysthet
för blodspengar,
märkta av våra smärtor

De hotar, de skäller,
de inskränker på vår frihet.
Jag ser mina dagar, mina sorger,
rulla förbi i ett allt högre tempo.
De pressar våra kroppar,
till inget motstånd finns kvar.

Vad ska du göra?
Varför vill du vara hemma?
Sjuk? Här är ingen sjuk,
kom in dina arbetskamrater
behöver dig!

Vi är ett team,
vi måste ställa upp för varandra.
annars flyttar de utomalnds.
Där arbetskraften är billig,
där ingen står uppför arbetarna
där vi kan utnyttja, förtrycka och
förkasta i tysthet.
En arbetsgivares utopi.

Vi går tillsammans,
hand i hand,
hjälper varandra mot vägen
till vår undergång.
Med vår tysthet.
Med vår rädsla.

Baktalar vår egna,
hon är hemma och glider,
tror att hon är sjuk.
Hon vill bara slippa jobba.
Men jag då?
jag mår inte heller bra!
Men det stoppar inte mig från
att arbeta (ihjäl mig)!
jag ställer upp,
jag är inte en svikare!

Ingen vet längre sina rättigheter.
(var gömmer det sig, det förr så starka facket?)
Här byts personal ut
som cheferna byter underkläder.
Vi är bara siffror på ett papper,
en parantes i deras strävan mot
vår likgiltighet.

De ser inte människan bakom,
sprider falska rykten
om hederligt folk.
Skulle vi medvetet sabotera?
Vem drabbar det, om inte vi själva?
hur kan de nedlåta sig så
att tro att vi är sämre än de?

Här växer sig misstron starkare,
här ökar klyftorna
allt mer för var dag.

De föder vårt hat med
deras nedlåtande blickar.

Vi är hederligt folk
som vill göra ett bra jobb.
Vi vill vara stolta över det liv vi valt,
över det vi utträttar vid löpande band
var dag.

Vad får vi för respekt,
när de inskränker vår frihet,
vår rätt att känna värdighet,
stolthet och delaktighet
i vårt arbete?

När de är vi som gör produkten
som fyller deras plånböcker.

Vart tog respekten för varandra vägen?
De fördummar oss med sina medtoder,
nedskärningar och omorganisationer.