I tysta stunder
hör jag ändå aldrig tystnaden
jag hör inte vad du tänker. vad du säger.
I mina tankar pågår förfärliga disskusioner.
Mellan det som är rätt och fel,
vad som borde göras och det som inte görs.
I mina tankar snurrar musiken för fullt,
så det kan verka som att jag inte lyssnar på vad du säger.
men ibland är det svårt att få tyst på eländet.
Jag önskar jag visste hur jag borde bete mig,
för att inte framstå så konstig, så genomskinlig.

Jag undrar om du vet vad som händer inuti mig
när du säger hej?
Det kan verka banalt men jag tror jag ler,
varje gång jag uttalar ditt namn.

I vinterns strålar värmer jag mitt frusna hjärta.
Det har vilat allt för länge att jag nästan glömt hur det
känns när man är sådär löjligt glad åt allt.