Akta dig för jag är i farten igen
jag har börjat tro på att allt är möjligt
(varför ljuger jag så jävla mycket)
jag försöker jämt vara så förnuftig
men djävulen i mig letar sig fram
gång på gång
Jag gillar verkligen inte känslan av
att vara oförberedd.
Vara otillräcklig,
jag vill veta vad jag ger mig in på,
jag vill veta vad som förväntas av mig
( varför är det så svårt?)

Jag känner mig inte inspirerad,
motiverad, engerad.

JAG VILL GÖMMMA MIG
Jag vill lägga mig under täcket

Jag har en hemlighet..
Jag älskar att leva i okunskap
jag älskar shopping, kläder,
smink, och allt annat som kan köpas för pengar.
Jag känner mig som en bedragare.
För jag vet allt jag behöver för att känna
avsky för det sammhälle vi lever i.

Men ibland längtar jag till då
när jag kunde tillfredsställa alla mina
galna behov av de pengar jag tjänade.

Hur ska jag kunna förhålla mig till
de som inte har någonting?
Jag önskar jag kunde sluta pressa mig själv.

De som tänker mest är de som gör minst.
Vi blir handlingsförlamade.
För vi orkar inte mer, vi skapar ångest.
Vi skapar onödiga förväntningar.
Ibland önskar jag att jag kunde gå tillbaks
till att vara naiv, oskyldig och enkel.