när jag får sova av mig ruset och natten blir till dag igen

men varje morgon var likadan
jag kunde knappt resa mig ur sängen
mina blödande tankar, våndor, smärtor
låg nersmetade över lakanen..

jag kunde knappt andas och jag tänkte
hur kunde jag tro att det skulle gå denna gången?

Denna kropp är inte ämnad för detta
det skriker ta mig här ifrån
inse dina begränsningar, dina möjligheter!

Jag vet inte vilka vägar jag ska vandra
vilka tankebanor jag ska följa för att komma närmare
DET LIVET JAG VILL LEVA

jag tänkte att det blir nog bra när jag får sova av mig ruset
och natten blir till dag igen

Du blundar och säger hejdå

Det skär till och gör ont

Jag vänder mig om och går

Det blir aldrig som det var

Jag kan fortsätta i en evighet
Om hur allt eg borde vara

Jag vet att jag inte alltid vet vad som är bäst

Jag har hört det alltför många gånger

I mina tankar finns det inget vett

Jag följer dina fotspår
som en skugga i natten

Gissa dig aldrig till mitt rätta ansikte
Jag bedrar dig med de ord jag inte säger
med det handlingar jag aldrig uträttar

I min värld är du helt perfekt
jag vill gömma mig i din närhet för alltid
insupandes din doft av trygghet