när jag får sova av mig ruset och natten blir till dag igen

men varje morgon var likadan
jag kunde knappt resa mig ur sängen
mina blödande tankar, våndor, smärtor
låg nersmetade över lakanen..

jag kunde knappt andas och jag tänkte
hur kunde jag tro att det skulle gå denna gången?

Denna kropp är inte ämnad för detta
det skriker ta mig här ifrån
inse dina begränsningar, dina möjligheter!

Jag vet inte vilka vägar jag ska vandra
vilka tankebanor jag ska följa för att komma närmare
DET LIVET JAG VILL LEVA

jag tänkte att det blir nog bra när jag får sova av mig ruset
och natten blir till dag igen