Fortsätter jag i rusande fart
klarar jag av det mesta
Stiger jag upp innan morgonen vaknat
fortsätter jag i evighet
Om jag inget äter blir jag aldrig hungrig
jag suktar inte efter de saker jag erbjuds

jag kan gå i evigheter på detta band om inte tiden satt stopp
om inte nästa aktivitet ropade mitt namn
när jag inte har tider att passa kommer jag aldrig sent
jag kommer ingenstans
jag gör ingenting
om jag inte har tider att passa

men när jag springer för att hinna i kapp mig själv
är jag odödlig
då känner jag ingenting då tänker jag inte efter

sätter du stopp för mitt galna framtåg
så kommer inte du se mig mer
då faller jag ihop, glider ut i en evig massa
av tankar som gör mina handlingar kraftlösa

då lämnar jag aldrig huvudet ur dvalan
då försvinner alla tankar om verklighet
då kommer jag på mig själv att ingenting
är ingenting om jag inte vill någonting
vill ingenting mig någonting

men om jag fortsätter
rakt fram i fördärvet så klarar jag allting

du vill mig aldrig se
du vill mig aldrig höra
du vill mig aldrig förstå
du vill mig aldrig röra
du vill  mig aldrig vilja

du gör mig till ingenting
till ett skal av fejkade skratt och leenden
för att kontrolera den där obehagliga känslan