I varje vrå döljer det sig
en liten hemlighet
som växer sig större
efter varje minut som går.
jag står ensam i min skuld.
varje andetag fyller mig med rädsla
av att allt jag valt är fel.
Jag skadar andra med min osäkerhet.
Gör fel val när jag in i dimman går.

Jag vill inte längre vara med i detta spel av anpassning.
Jag fortsätter dränka mina sorger vid flaskans slut.
Utan er är jag inte tillräckligt stark för att
lura mig själv.
Jag blundar och försöker få misstagen att försvinna,
jag måste blunda för att inte se,
vilken röra jag lämnat på din tröskel.

Utan moralen är vi ingenting.
vi är djur som hämnas på varandra.
Likt blodtörstande bestar som inte kan få nog.
Vill se hur djupa sår vi kan skapa hos någon annan,
hur många tårar som kan rinna.
Hur många brustna hjärtan vi kan lämna bakom oss.
Alltid på jakt efter nästa offer vi kan kalla
kärlek.