Det var underbart så länge det varade,
känslan av total avslappning, inga tankar på morgondag, på allvar.

en ilning längs ryggraden och jag förstår att snart är det dags.
inte många timmar kvar tills jag åter bara har mig själv
när jag ska stå ansikte mot ansikte med min spegelbild och slå ihjäl ensamma timmar i vrådal.

det gör lite ont när förändrignarna står och knackar på dörren,
tycker ibland att det är svårt att få kroppen att anpassa sig till
nya situationer. det känns obekvämt och det skaver innan
man vant sig vid livets nya mönster.

jag ska göra mitt bästa för att hålla näsan ovanför
vattenytan. det är åter dags för mig att vara ensam
att inte ha mina nära nära, fysikt

det är högtid att vända blad i mitt livs berättelse.