Utan träning förfaller kroppen,
utan lust försvinner glädjen.
när motivationen går på sparlåga
är skuldkänslan inte långt borta.
Jag borde, jag måste är ord som
går runt i huvudet, om och om igen.
Fötterna tar mig inte till rätt ställe,
de går omvägar via butikerna.
Tankarna snurrar och jag bygger
motorvägar över träningsspåret.
Värken stegras och jag förundras
över mina egna undanflykter.
Jag har kunskapen och tiden men
inspirationen har flugigt sin väg.

vad gör jag nu?

allt är en nedåtgående spiral,
muren faller när byggstenarna
tas ur, en och en.