om och om igen

nu kommer det igen
alla känslor som förstör
fattar inte varför
vad är det som är fel på mig?
är jag inte bra nog?
alltid, alltid alltid likadant
ge mig luft, jag andas inte längre
jag vill inte ha dig längre
jag längtar bort härifrån nu
ta mig så långt långt härifrån
från känslor, från tankar, från ansvar








när träffar jag nån som är rätt för mig?

 
----------------------------------------------------------------------------------------
   


NÄR?
använd mig
förbruka mig
gör det du vill
slit och släng
jag är till för dig
och dig och dig..
kan inte sluta
det kommer automatiskt
det finns inget stopp i mig
dina blickar
bränner sig fast i mig
det är oundvikligt
vi fortsätter att försöka
låta bli
men vi vet en dag
så är vi där
det är oundvikligt
det är nästan nödvändigt
våra blickar bränner fast
det går ilningar genom mig
och jag vill ha dig mer och mer
 


I all enkelhet

hur kan du skapa dessa onödiga tankar
de tränger sig på
letar sig in i varje vrå
jag vill inte bli nåt tvång
ville ju ha dig
trodde du kunde bli min enkla väg ut
utan måsten och komplicerade känslor
men du bara förstör..
drar in mig i destruktiva mönster
trycker ner mig under ytan
gör mig osäker på mig själv, börjar ifrågasätta
varför är relationen mellan människor så svår
varför inte prata klarspråk
spela spel och låtsas som om man inte förstår varandra
letar efter den perfekta ursäkten
undanflykter för att förenkla
men det bara krånglar till
skapar oreda och trasslar till
det borde vara så enkelt



----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------


   


springer runt i absurda känslor
tankar som vägrar lämna
rör runt i mig och skapar oro
förvirring, förvirring, förvirring
jag klarar snart inte mer
lägg en till sten på mina axlar
jag snart går i bitar


----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

sorg i min kropp
ångest som omger
kramar sönder mig
tynger ner mig i marken
förvirringen är total
jag kan inte tänka klart
allt bara snurrar och
jag försöker förgäves fortsätta
leva som om ingenting händer
så att ingen ser kaoset i mig, alltid
men ibland så vet jag inte vad som händer
det tar stopp och jag kan inte
hålla upp min fasad som förut
allt bara rinner ur mig
det går inte att hejda
inte just då
då springer jag
bort, bort från alla
vill inte visa, vågar inte, vill inte
försöker tala om det, förklara mig
men du får bara höra halva meningar
det är jobbigt, det gör ont och jag vill inte
att du dömmer mig
jag vill bara vara duktig, klara mig som alla andra
men jag orkar inte nu
sorgen kväver min glädje

Jag kan inte blunda för det jag inte ser..

Ser du mig stå här , i min lidelse
i min åtrå efter dig
utlämnad och sårbar
darrande av längtan
efter din beröring av min nakna hud
men endå så stark och envis
du först sen jag, du först sen jag
den ena dagen är den andra rätt så lik
och jag fortsätter min längtan i ensamhet
du först, sen jag. du först, sen jag



----------------------------------------------------------------------------------------

Feeling Disco

annorlunda känslor
i lite annorlunda mig
jag som har vandrat här förut
nu ser allt lite annorlunda ut
saker som aldrig trätt fram
ser stakare ut i ljuset av dig
starkare mig
i svagare kropp
timing är allt men önskan så fel
fel fel fel fel
tankar har inget stopp har ingen ände
din livskraft översvämmar mig
jag dränks i din värld
 
 

Anamma mig

Jag vill landa i din famn
omfamnas av din doft
sakta glida in i glömskans andetag
allt kan förgöras på ett ögonblick blott
men kanske kan vi bevara vår hemlighet
vår känsla av total kaos när svettiga kroppar rör sig mot varandra
att få känna andetag mot hud och höra hjärtan slå snabbare.
allt i tumultet av ensamheten, för en stund dämpad.
det är inte för evigt
det är bara för stunden, för att det känns,

För att jag känner nåt, en känsla, ett minne, en åtrå till dig


sagoskimmer

Se mig
se mig då för fan

titta på mig
jag står ju här
mitt framför dig
hur kan du inte se
den underbara delen
av mig jag ger till dig

jag ger och jag ger
men jag vet inte till vad

jag funderar och tänker
och det snurrar
det finns ingen ände
jag finner inga svar

försöker vara ärlig
öppen, förståndig,
modig, fantastisk

men det går inte
allt blir bara komplicerat
ingenting känns rätt

jag längtar bara bort
till en annan del av mig själv
till en annan verklighet

jag har svårt att förstå
det som ska vara så bra
jag ser inte vad det är
som gör det värt att stanna kvar här
jag förstår inte meningen

med att gå runt å runt å runt
i samma fotspår du just lämnade

jag vill vidare jag vill bort


Fan jag vet
jag önskar mig en sagovärld
där alltid det goda vinner och
de levde lyckliga i alla sina dagar...

så det så

Tänk att jag vågade
att jag faktsikt gjorde det :)
att nya omgivningar
tar fram nya sidor
tar fram mod
jag kan vara en helt ny Josephine
jag kan göra vad jag vill
jag vågar och jag vill

tänk att jag skulle bli någon som
andra ser upp till?

Nu tänker inte jag gömma mig mer
för jag är fucking underbar!

som man bäddar får man ligga

Hur många danser kan vi dansa ihop?
hur många kyssar kan vi dela?
hur många andetag kan jag ta med dig?
hur många stunder kan jag älska med dig?
hur många gånger kan jag lämna din famn
utan att ångra alla orden jag inte sa till dig?


Dina fingrar snuddar inte längre vid mina
och din andetag har slutat beröra mig
min längtan efter dig har försvunnit
men ändå varje gång ibland
tänker jag på dig
när jag hör din röst
sticker det till i mig

och alla de andra gånger jag inte tog chansen
alla de gånger jag var för feg
är alla de gånger jag ångrar
att jag inte var modigare


små moment

Inga andra ser hur allt kaos i mitt inre
skapar oreda i mitt sinne
tomhetskänsla och panik
blandas upp som TNT

snart exploderar jag
utöver alla er
jag vill fly härifrån
när trycket blir för stort

drömmar tar över min verklighet
och jag tror alltid
att det finns något bättre
på nån annanstans än just här

allt jag inte vågade mig på
alla risker jag inte tog
blir till små drömmar av saknad

små moment som
kommer in och stör min ordning
alltid denna oro för att inte kunna
prestera
att misslyckas är inte tänkbart
hellre då att ge upp

tänk att få omfamnas av exotiskt
varma vindar
känna solen mot min hud
inga begränsingar finns för att binda mig
vid denna känsla

en önskan finns att få
försvinna för alltid
härifrån

fly i från allt det jag inte gjort
berg som växt sig större
av måsten som inte görs
begraver mig under
ord som inte skrivs
av tid som inte prioriteras

Flamma

Min händer är ständigt kalla
mina ögon brinner av feberns värme
inte ska väl jag, kan jag, hur gör jag?
när vet man att det man känner är på riktgit?
Att det är sant?
Man ska följa sina känslor.
men hur vet jag att det är rätt
och ingen övergående fas?
Kanske behöver jag hålla ut lite till, kämpa på lite mer..
Hur gör man när det känns som att att världens
tyngd ligger på ens axlar?
När trycket över bröstet kväver mina andetag
och jag inte längre kan tänka klart?
hur vet jag då att mina beslut är rätt och inte
bara panikens enkla väg ut?
Jag är rädd för att ge upp.. för att vara misslyckad.
Kan det ses som en styrka att hoppa från det ena till det
andra.. Är det modigt?
Att inte stanna kvar i samma hamsterhjul som ger en
magont och panikångest?

Är det okej att gömma sig under täcket och
kolla på Disney hela dagarna?
Får jag lov att glömma vardagens trisstes..
bara vara utan ansvar..
Jag vill ha den brinnande lusten, motivationen
kliandes under mina fingertoppar..
Helst av allt vill jag bara känna mig nöjd, tillfredställd,
inte alltid gå runt och undra:
Finns det något bättre, något mer givande, något som
passar mig ännu mer...


I de regnfyllda molnen letar jag

förgäves efter känslan jag tappade på vägen
hem från dig

jag har släpat runt på tygden av dina andetag
dina fingras beröring har lämnat ärr
på min hud

min tankevärld svämmas över
mina drömmar fylls av bilder
av dig och mig
du gömde min ensamhet i din famn
ord tömmda på sanning
målade framtiden röd

endast i dina ögon ser
jag allt som gick förlorat

om osäkerhet är det som fögör oss
så är vi lögnare som tror på de stora orden

RSS 2.0