Idag är ingen vanlig dag, det är en alldaglig dag. En av dom man hoppas
försvinner ur ens minne illa kvickt.

Idag har vi haft make i skolan och fått måla en dags makeup. Är kul att
sminka men lite tricky, det är ansiktsform och färgnyanser, kall eller varm,
rund eller oval. inte helt enkelt men roligt.

Igår så hade vi salong och jag stod i repan å hade långtråkigt för det hände
inte ett skit.. men marielle en klasskompis gjorde en kvällsmakeup på en
dam som skulle ut å roa sig på kvällen. Hon hade med sig ett par färgade
linser som hon ville ha på sig inför kvällen. Problemt var ju bara att hon
inte kunde få i dom då hon inte vanligtvis bar linser. Jag fick göra en insats
och bände upp ögat på henne och stoppade in linserna efter lite trixande.
Kunden blev super fin och Marielle gjorde ett jätte bra jobb och då hade
vi bara haft en lektion i makeup :)

Imorgon är det salong igen och då har jag bara  en fortvård inbokad,
kan ju hända att det blir mer imorgon.

På kvällen blir det bästa myskvällen med vännerna!
Äntligen ska jag få krama på Louise som kommit hem från thailand. :)

Blir mättad av allt snack som går i skolan om dieter. Det är inte klokt
att vi kör på 150% och folk ska bekymra sig om sin vikt. Det som är
populärast nu är LCHF- low carb high fat. Har funderat på det där med
att när man är under sådan stress som vi är, är det svårt att kontrollera
sitt liv. Vi lever helt för skolan just nu känns det som och vad är det då
vi kan kontrollera? jo vår mat.. klassiska ätstörnings symtomet...
När vi inte längre känner att vi klarar av att kontrollera vår situation och
vi känner att stressen är för hög.. vad kan vi då göra? jo klanka ner på
oss själva och tänka att vi inte duger och att vi borde egentligen gå ner
ett par kilon. Inte för att det är bra för hälsan utan för att vi ska se bättre
ut. För det finns absolut ingen anledning för en normalviktig kvinna att gå
ner i vikt. Speciellt inte under stressade perioder. Att röra på sig, äta och
försöka slappna av det är vad som behövs för att klara av detta året.
Inta att tokträna för att återigen gå ner i vikt, utan för att syresätta kroppen,
stärka hjärtat och organen så att vi håller oss friska och välmående.
Och då räcker det med 30 min promenad om dagen. 30 min, för att
hålla kroppen frisk och hjärtat starkt, vikten stabil.
Det självklara behöver kanske inte skrivas men skräpmat är alltid skräp
mat, det är inte bra. Men kan vara en lusthöjare och njutning när det
intas med måtta. Jag vill vara frisk och välmående inte kontrollerad och
svag.... well what do I know..

Det går inte alltid som man hoppats.
Omständigheter sätter käppar i hjulet.
Gillar inte att vara på de ovetandes sida.
Gillar inte att behöva prestera för andras räkning
skull. Gillar inte att bevisa mig innan jag själv vill.
Gillar inte betyg, tävlingar och prestation.
Gillar inte hur skolsystemet fungerar.
Varken på grundskolan, gymnasiet, folkhögskolan,
högskolan, universitetet eller på privatskolan.
Och tro mig jag har erfarenhet för jag har gått
på alla. Jag gillar inte att bli granskad, ifrågasatt,
tvångprestation och betyg. Jag är mer än ett betyg.
Jag är mer än vad ni någonsin kan sätta ord på.
Alla människor är mer än ett betyg, mer än ett diplom
att hänga på väggen. Varför ska vi alltid och ständigt
behöva visa vad vi går för. Varför kan inte inlärning få
ta tid? varför ska vi behöva tävla mot varandra för att
visa att vi är värda respekten av vår prestation.

Varför är det bara dom som har begåvats med att vara
lättlärda, stresståliga, organsierade, punktliga, välvårdade,
strukturerade osv, osv.. som blir hyllade?

Varför belönas inte de som är kreativa, röriga, flummiga,
långsamma, ohyfsade, obsitnata, otåliga, nervösa, introverta..

Varför varför varför kan vi inte göra en skolrevolution.
Där alla får plats, där alla får uttrycka, känna efter, göra lite
på måfå, gå efter känsla, analysera, pröva sig fram som man
vill och vågar. Där vi får hjälp att utvecklas. Inte hjälp att
att bli "duktiga" människor som inträttar sig snällt i ledet.
Som alltid gör det dom blir tillsagda, som inte ifrågasätter,
som härmar och plagierar, som inte vågar att stå på egna ben
och stå upp för sig själva.

Jag önskar mig en skola där jag inte blir bedömd. Bedömd
efter hur många frånvarotimmar jag har, hur duktig jag är på
att lära mig snabbt och spotta ut ord på papper, hur duktig
jag är på att härma istället för att utveckla, hur duktig jag
är på att se ut och bete mig som ett betyg. En skola där
jag kan få ställa frågorna och lärarna ge mig svaren.

Nu ska jag plugga anatomi, sklettet. Lär ha glömt det om
en vecka.