Det går inte alltid som man hoppats.
Omständigheter sätter käppar i hjulet.
Gillar inte att vara på de ovetandes sida.
Gillar inte att behöva prestera för andras räkning
skull. Gillar inte att bevisa mig innan jag själv vill.
Gillar inte betyg, tävlingar och prestation.
Gillar inte hur skolsystemet fungerar.
Varken på grundskolan, gymnasiet, folkhögskolan,
högskolan, universitetet eller på privatskolan.
Och tro mig jag har erfarenhet för jag har gått
på alla. Jag gillar inte att bli granskad, ifrågasatt,
tvångprestation och betyg. Jag är mer än ett betyg.
Jag är mer än vad ni någonsin kan sätta ord på.
Alla människor är mer än ett betyg, mer än ett diplom
att hänga på väggen. Varför ska vi alltid och ständigt
behöva visa vad vi går för. Varför kan inte inlärning få
ta tid? varför ska vi behöva tävla mot varandra för att
visa att vi är värda respekten av vår prestation.

Varför är det bara dom som har begåvats med att vara
lättlärda, stresståliga, organsierade, punktliga, välvårdade,
strukturerade osv, osv.. som blir hyllade?

Varför belönas inte de som är kreativa, röriga, flummiga,
långsamma, ohyfsade, obsitnata, otåliga, nervösa, introverta..

Varför varför varför kan vi inte göra en skolrevolution.
Där alla får plats, där alla får uttrycka, känna efter, göra lite
på måfå, gå efter känsla, analysera, pröva sig fram som man
vill och vågar. Där vi får hjälp att utvecklas. Inte hjälp att
att bli "duktiga" människor som inträttar sig snällt i ledet.
Som alltid gör det dom blir tillsagda, som inte ifrågasätter,
som härmar och plagierar, som inte vågar att stå på egna ben
och stå upp för sig själva.

Jag önskar mig en skola där jag inte blir bedömd. Bedömd
efter hur många frånvarotimmar jag har, hur duktig jag är på
att lära mig snabbt och spotta ut ord på papper, hur duktig
jag är på att härma istället för att utveckla, hur duktig jag
är på att se ut och bete mig som ett betyg. En skola där
jag kan få ställa frågorna och lärarna ge mig svaren.

Nu ska jag plugga anatomi, sklettet. Lär ha glömt det om
en vecka.