huden spänner runt mitt inre
jag klarar inte av alla känslor
som vill komma till tals

känns som nånting snart ska brista
trodde det skulle kännas bättre snart
men jag vill bara gå ner mig mer

ta ett piller och glömma allt
JAG VET FAN INTE VAD SOM ÄR FEL

Allt bara snurrar och jag vill aldrig vara
där jag befinner mig
JAG LÄNGTAR ALLTID BORT
bort härifrån
bort ifrån mig själv
men hur ska det gå till?

klarar inte av att vara ensam
inte att vara tillsammans
ingenting

jag vill gömma mig i någons famn
bara för att få den där bekräftelsen
att jag finns
men klarar inte längre av att låtssas
vara den där

Du får allt att låta så vackert

gulliga, docksöta, tindrande, glimrande
så jävla söta
inställsamma, så där älskvärda
små leenden, blinkningar
och snurra det långa håret runt fingret

skulle aldrig inträffa
är inte mig, kan inte låtssas
fast kanske man borde

upp med brösten
in med magen
på med linser
i med håret
klistra fransar
och sätt extra rouge på kinden
på med klackar
in i klänningen

och nu är det klart
redo för kvällen i mitt liv
mötet med ödet
han som bjuder på det rosenröda livet

Men hur går man från
super version x3000
till sitt vanliga enkla själv

den där utan alla attribut

Orkar inte med
gulliga, docksöta, tindrande, glimrande
så jävla söta
inställsamma, så där älskvärda
små leenden, blinkningar
och snurra det långa håret runt fingret tjejer

Som får mig att känna mig oönskad och ja lite avundsjuk
för att jag inte vill vara så där gullig och söt
inställsam och lite sådär roligt blåst..

Just nu är jag ingenting

Går tillbaks till grunden och börjar om från början..
Hitta en version av mig själv som jag trivs med.
Utan att vara anti eller för mycket..

Fortsätter jag i rusande fart
klarar jag av det mesta
Stiger jag upp innan morgonen vaknat
fortsätter jag i evighet
Om jag inget äter blir jag aldrig hungrig
jag suktar inte efter de saker jag erbjuds

jag kan gå i evigheter på detta band om inte tiden satt stopp
om inte nästa aktivitet ropade mitt namn
när jag inte har tider att passa kommer jag aldrig sent
jag kommer ingenstans
jag gör ingenting
om jag inte har tider att passa

men när jag springer för att hinna i kapp mig själv
är jag odödlig
då känner jag ingenting då tänker jag inte efter

sätter du stopp för mitt galna framtåg
så kommer inte du se mig mer
då faller jag ihop, glider ut i en evig massa
av tankar som gör mina handlingar kraftlösa

då lämnar jag aldrig huvudet ur dvalan
då försvinner alla tankar om verklighet
då kommer jag på mig själv att ingenting
är ingenting om jag inte vill någonting
vill ingenting mig någonting

men om jag fortsätter
rakt fram i fördärvet så klarar jag allting

du vill mig aldrig se
du vill mig aldrig höra
du vill mig aldrig förstå
du vill mig aldrig röra
du vill  mig aldrig vilja

du gör mig till ingenting
till ett skal av fejkade skratt och leenden
för att kontrolera den där obehagliga känslan